lördag 15 oktober 2016

Om att resa (när man kommit hem)

Nu har jag landat hemma igen. Eller jag kom ju redan på söndagen men nu känns det som euforin lagt sej och jag är tillbaka i vardagen. Dessutom blev jag sjuk så jag har inte varit på jobb många dagar den här veckan. (Hur kan det att man alltid känner sej skyldig när man inte är på jobb fast man har all rätt att vara hemma om man är sjuk?).

Jag älskar Italien. Det var alldeles fantastisk, utöver det att inget krånglade, som såklart var helt sjukt bra, hade vi en riktigt underbar resa. Hade så många fina stunder, vi såg massor, träffade en massa intressanta människor och fick uppleva uppträdanden av fantastiska körer. Allt var så bra.

Jag var alldeles till mej när tåget på fredag morgon rullade in på stationen till Florens och det kändes som jag snart skulle få träffa en gammal vän. Stan är så otroligt fin och allt är nära eller det känns i alla fall så. När Rom breder ut sej och sträcker sej långt känns Florens mera kompakt. Och det gillar jag. Vi hade en 3 h guidning på stan och den var riktigt bra, vår guide Sara kunde berätta intressanta saker och hade verkligen tagit vår grupp i beaktande när hon planerat rundturen. Vår konsert gick också bra, det är ju alltid lite nervöst men vi klarade det riktigt bra!

Nu längtar jag tillbaka, vill ha mera! Mera Italien och mera resor. Jag vill se saker och uppleva nytt och träffa nya människor. Måste ta och börja planera något för nästa år. Oktober är en super bra månad att resa, sommaren är över här hemma och det börjar bli mörkt och ruskigt - då gör det gått att byta omgivning. 

tisdag 4 oktober 2016

Ett inlägg om att resa

Imorgon åker jag med Wallmokören till Toscana, vi skall delta i en körfestival. Det kommer att vara så roligt och så är det också lite nervöst. Eller jag är kanske lite nervös, överraskande nog inte alls så pirrig som jag kanske hade tänkt mej. Det är nämligen jag som har ordnat det mesta och varit i kontakt med festivalarrangören. Gjorde samma resa med Lovisakören för några år sedan och det var mycket lyckat, då var jag ju bara med och sjöng.

Jag tycker så om Italien, det här blir tredje gånger jag åker dit. Vi var på födelsedagsresa till Rom för några år sedan och sen körresan till Toscana och nu igen till Toscana. Det är ju alltid lite begränsat med tid på sådana här resor, vi är ju trots allt där för att sjunga. Men nu har jag ordnat det så att vi har mycket tid på torsdagen så de som vill kan åka ut och till exempel titta på tornet i Pisa. Jag har gjort det sist vi var där och det är nog inte mycket att se på, helt fint nog men i Pisa finns inget annat än tornet. Och sen har vi nästan en hel dag i Florens på fredagen och sen konsert i en kyrka där. Så det blir nog bra.

måndag 3 oktober 2016

Ett överflöd och motsatsen

Gästboken för min fest var en med polaroid bilder så att det togs en bild på gästerna och sen fick de skriva en hälsning genast. Det var så roligt! Minnena var genast där och gillar att bilderna är genuina, alla fick bara en bild (för de är helt skit dyra) så det gällde att lyckas med första gången och så blev det vad det blev.

Och det var så annorlunda, det fanns liksom bara en chans och inget annat. Det var skönt med tanke på att allt nuförtiden fotograferas hela tiden och massor med bilder av samma sak. Det blir ett överflöd. Och sen så blir det inget konkret, alla bilder seglar omkring någonstans i något moln och det finns inget till pappers.

 Det tas 100 bilder från samma vinkel bara för att få den bästa (?). Och sen skall det färgkorrigeras och fixas för att det skall se så bra ut som möjligt. Men polaroiden är det bara ett knäpp och sen blir det vad det blir.



söndag 2 oktober 2016

Om att fylla år och att tänka om

Hade min födelsedagsfest förra veckoslutet, och det var just så bra som jag hade hoppats på. Det var roligt och det kom mycket folk och maten var god och dekorationerna lyckades väl. Hade festen i ett gammalt mejeri så det var ju en hel del att fixa för att få det att se ut till något.

Jag hade liksom tänkt att jag måste fira nu, det är liksom nu eller aldrig. Ja eller kanske nästa år igen, men 30 fyller jag ju bara en gång. Kanske i lite mindre skala de nästa 10 åren? Roligt var det ju nog.

Nu känns det också som ett bra läge att ta och tänka igenom och tänka om och kanske göra lite ändringar. Eller knalla på som vanligt? Men så är det kanske varje höst, mitt år börjar på hösten. Och jag känner ju mej inte äldre, det gör man väl aldrig. Och jag har väl varit vuxen ganska länge, eller sådär om man räknar med att jag varit förälder i snart 10 år och tar ansvar över andra människors liv. Man måste väl vara lite vuxen då. Lite söker jag ju nog ännu var jag hör hemma, eller vet liksom var jag ska vara men har inte helt landat där ännu. Och så skall det väl vara? Att vet var man hör och göra en resa dit.

 Och allt är i konstant rörelse, allt skiftar. Inte en dag lik sen andra om man bara tittar noga. Jag har antagit mej en massa nya utmaningar, och tidvis känns det som jag skulle ta vatten över huvudet. Och nu har jag faktiskt sagt nej också, tackat nej till en del saker som nog skulle ha varit roligt men som jag bara måste säga nej till. Om det är meningen att jag skall anta dem kommer de nog nya chanser, och om det inte gör det var det inte meningen.