lördag 31 december 2016

Det gångna året, och det kommande

Ett år bakom. Som tur, det har nog inte varit katastrofåret som alla pratar om, men det har nog hänt en hel del och jag är glad att det kommer ett nytt år nu.

Jag har insett mer och mer att allt ligger i mina händer, jag har själv möjligheten att styra upp mitt liv. Det är kanske lite sent när man är 30 att inse det, men bättre sent än aldrig. Jag har åtagit mej nya uppdrag som är spännande, roliga och givande och det kommer att bli väldigt roligt att se åt vilket håll det bär av. Jag har spelat teater igen, och fast mina byxor sprack X-antal gånger och min karaktär dog ca 10 min in i föreställningen så var det en helt underbar upplevelse. Och så har jag ju sjungit en massa och rest på olika håll i Finland och världen å sångens vägnar. Jag har fortfarande ett bra jobb och jag har haft möjligheten att lära mej nytt på den fronten också, och trots att hösten och vintern varit lite kämpig har vi klarat av att hålla bra stämning och gemenskap på kontoret. Och sist men inte allt minst så har jag träffat en massa intressanta människor och fått nya vänner!

För år 2017 önskar jag att livet håller samma kurs som tidigare, det har kanske styrt över lite stormigare vatten men är definitivt på väg år rätt håll. Och jag hoppas och tror att jag har möjlighet att fokusera på saker som gör mej lycklig.

måndag 26 december 2016

Den jobbiga föräldern

Hur jobbig får man vara som förälder?
Hur mycket får man kräva före man klassas som omöjlig?
Och hur mycket skamm får man ta sen när "man inte tänker på sitt barns bästa"?

Jag har så tudelade känslor med mina barns skolgång. Småbarnsåren var ju en dans på rosor jämfört med det här - för om du väljer fel här kan allt skita sej. Jag måste hela tiden påminna mej själv om att jag känner mina egna barn bäst, fast för tillfället tycker jag att det ifrågasätts hela tiden.

Skolgången borde ju gå ut på ett samarbete mellan skolan och hemmet. Det borde vara såhär; jag berättar åt skola hurdant mitt barn är och hur han lär sej och sen lyssnar skolan på vad jag säger och erbjuder lösningar. Jag skall inte vara expert på undervisning, men nog på mitt barn.

to be continued...

söndag 25 december 2016

Hur minnen är viktiga

Sorgen är så konstig, den skiftar och ändrar form och kommer och går. Jag saknar mamma, ibland mer och ibland mindre. Tänker nog på henne dagligen på något sätt. Speciellt tänker jag på henne i och med kören, det var hennes hjärtesak och jag är så stolt att jag får vara med där och minnas henne den vägen.

Och tiden förgyller minnena och saker som inte har det minsta relevans blir plötsligt viktiga. Små detaljer, bara hur hon rörde sej, hur hennes hår kändes, hur huden såg ut på hennes händer - jag vill minnas det, jag vill inte glömma henne. Men detaljerna blir hela tiden dunklare.

Vi pratade med barnen om henne här om dagen och de sa att de har svårt att minnas henne. Äldsta som är nästan 10 nu kommer ju nog att komma ihåg henne på något sätt men 6-åringen kommer inte att ha egna minnen av henne. Knappast 8-åringen heller. Och jag inser att jag känner mej ledsen på grund av det. För dem är det inte alls lika viktigt att minnas.

Julen och tradition

Julen är en helg jag gillar speciellt mycket. Den är så full med traditioner och känslor och ett gott budskap. Vi var i år julafton hos mina svärföräldrar och hemma hos oss, det passade perfekt för barnen fick sina julklappar och kunde genast hugga i klapparna med Lego.

I år är det andra julen utan mamma. Och nog känns det ju någonstans. I år saknar jag henne mera, det är så konstigt med sorg, det går i vågor. Å andra sidan känns julen nog mycket mindre hektisk nu när hon inte är med. Hon hade en tendens av att vara mästare på julstress och det smittade av sej.

Nu har jag mera och mera tänkt på att skapa egna traditioner och hur skönt det är att göra det. Till exempel när vi var små hade vi en närmast militant ordning på granen, det fick inte vara samma färgs bollar flera år i rad. Nu struntar jag i det och i vår gran hänger det precis vad som helst hur som helst och faktiskt ganska lite bollar. Det är småsaker kanske, men det är småsakerna som blir det där viktiga sen sist och slutligen. Traditioner ger ju också en trygghet, det är bekant och tröstande. Alla traditioner är ju inte bara bra alltid och traditioner ändrar ju form också. Men ändå är det alltid något bekant i dem som ger den där trygghetskänslan.

Jultraditionerna har ändå varit svåra för mej att ändra, jag minns att jag hade jätte svårt att tänka mej att fira julen annanstans än i mitt barndomshem. I år har jag till och med haft tanken att det kanske skulle vara möjligt att åka på en resa över julen! Hela familjen någonstans kanske tillsammans med resten av släkten? Ganska överraskande med tanke på att jag en gång som barn (10-12 år) hade ett smärre sammanbrott för det hade bestämts att vi skulle äta julmiddag hemma hos oss istället för farmor (eller tvärtom, minns inte riktigt).

Imorgon kör vi med en ny grej som jag hoppas på att blir en tradition, vi ska hela familjen på teater! Kommer att bli super roligt.

torsdag 8 december 2016

Om en dag som blev bättre än gårdagen

Idag har varit en bättre dag än igår.

Igår var en usel dag, som tur hade jag yoga på eftermiddagen efter jobbet så jag fick ta och koncentrera mej på att bara vara. Jag har tyckt att jag är rätt bra på att hantera stress, eller skall man säga hålla på med en massa saker samtidigt. Och visst har det ibland känts lite tufft och tungt men ofta har det då varit saker som jag vet att bara jag gör undan så släpper stressen också. Så har sakta men säkert bockat av saker.

Nu är det lite annat för en massa saker händer som inte jag kan bocka av, det ligger inte i mina händer att göra det heller. Och jag vet att det blir bättre, det blir det - det är bara lite kämpigt just nu.

Skall om en stund iväg på sångövning inför julmusiken på söndag. Det är så skönt att ha sången där, att komma undan och bara sjunga ut. Vilket lär lyckas idag, har nämligen varit sjuk den senaste månaden och förra veckan hade jag ännu ingen röst. Nu har jag testat lite och det borde går bra att sjunga Ave Maria ikväll. Och hoppeligen ännu bättre på söndagen.