söndag 25 december 2016

Hur minnen är viktiga

Sorgen är så konstig, den skiftar och ändrar form och kommer och går. Jag saknar mamma, ibland mer och ibland mindre. Tänker nog på henne dagligen på något sätt. Speciellt tänker jag på henne i och med kören, det var hennes hjärtesak och jag är så stolt att jag får vara med där och minnas henne den vägen.

Och tiden förgyller minnena och saker som inte har det minsta relevans blir plötsligt viktiga. Små detaljer, bara hur hon rörde sej, hur hennes hår kändes, hur huden såg ut på hennes händer - jag vill minnas det, jag vill inte glömma henne. Men detaljerna blir hela tiden dunklare.

Vi pratade med barnen om henne här om dagen och de sa att de har svårt att minnas henne. Äldsta som är nästan 10 nu kommer ju nog att komma ihåg henne på något sätt men 6-åringen kommer inte att ha egna minnen av henne. Knappast 8-åringen heller. Och jag inser att jag känner mej ledsen på grund av det. För dem är det inte alls lika viktigt att minnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar